Avlivning?

 

Läste just följande på Goran van Den Buske’s blogg i hans inlägg “Åldringsvården är åt helvete!”

“Men annars är det är helt O K att avrätta “ickeproducerande medborgare”. Nyckelorden är morfin och att handgripligen ”sätta ut” föda, vatten och livsuppehållande mediciner. Det brukar fixa sig, kanske på 1 – 4 dagar.”

Jag skrev följande kommentar:

“Många minnen har väckts till liv nu det senaste dygnet och dina rader ovan beskriver min mammas sista dagar med skrämmande träffsäkerhet! Just detta hände henne dygnen före hon dog och jag minns paniken jag kände när jag bara kunde se på, inte förstod och inget kunde göra för jag fick inga svar!

Mamma var i kraftigt behov av smärtlindring för sitt grava liggsår så att hon fick morfin var en gudaskänk, inget tal om det. Men det jag aldrig förstod de där sista dygnen var varför mamma inte fick näringsdropp osv. Personalen menade att hon “inte ville äta” och hög på morfin har man kanske inte så stort behov av det, men varför fick hon ingen vätska intravenöst? Kanske var det för att kroppen la av och inte klarade hantera någon näringstillförsel ens i droppform, det måste ju ha varit så, eller hur? För det kan väl inte vara på det viset att hon fick tyna bort bara för att hon inte kunde vara vaken nog att äta själv? Då var det ju en form av avlivning? En skrämmande tanke som gnagde i mig då men som ingen gav svar på och som du nu satte fingret på!

Mamma hade ingen framtid, det ruttna liggsåret skulle nog aldrig kunna läkts och hennes reumatism hade totalt söndervärkt hela hennes kropp under många år. Att hon fick sluta var förmodligen det humanaste även om hon bara var 71 år…men det känns ändå inte bra utan bara skrämmande med tanke på att allt som du skriver “sattes ut”… Vi har inte orkat beställa och gå igenom journaler osv och vet inte vad som står som dödsorsak…”